Jag vet inte riktigt vart jag står just nu. Det känns som jag är i något "ingemansland", som något mellanting av något slag. Känner att jag inte har något håll att vända mig till, utan jag står där själv och vet inte vart jag ska ta vägen, åt vilket håll jag ska gå åt. Saken är den att jag vill så himla mycket och jag vet precis vad jag vill, men det är olika saker som sätter stopp för det man gör.
Just nu står jag där precis mittemellan och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, men det visar väl sig med tiden. Med tiden visar det väl sig vilka vänner som är sanna vänner, och vilka som försvinner bort sakta men säkert i livets gång.
Det är tur jag har min underbara häst som alltid finns där, i ur och skur, som man kan gå till och känna sig bra för en liten stund.
Tack, Elliot <3




Men det är något man måste lära sig, även om det kan vara svårt - livet dalar upp och ner..